Col du Glandon / Croix du Fer

Uppdatering kommer senare.

Col de la Madeleine

"Under hela dagen hade mitt sällskap varit en motorcykelburen gendarm som visade mig vägen. Han läste mina intuitioner för den vilda, vansinniga färden nedför Madeleine. Redan från första kurvan visste han vad jag behövde, han höjde farten för att matcha mig och skar igenom kurvorna framför mig. Jag överlät allt åt honom och följde hans linje. Det var kittlande. Jag har sällan känt mig så levande." David Millar

Grymmare kvinna än Madeleine får man leta länge efter. Från La Chambre. - 19 km med 8%. Endast en gång vid 9 km till toppen lutar hon sig tillbaka och i några hundra meter bjuder på 3-4%. Annars är det en obarmhärtig klättring ständigt mellan 7-9 %. Vackra vyer på väg upp och på toppen ser man ett snötäckt Mont Blanc.

Med respekt för Madeleines 19 km och eftermiddagens Col du Glandon så gick jag halvhårt med en puls mellan 80-85% av max. Hyggliga ben men hade inte direkt några krafter kvar att trycka med sista kilometern.

Ingressens text är från juli 2010 då  David Millar kom till foten av Madeleine (från Algueblanche) med 35 minuter till täten. Han visste han måste ge järnet upp- och nedför Madeleine för att komma under maxtiden och få fortsätta mot Paris. Han nådde målet i St Jean de Maurienne som 181:a man med 42 minuter och 45 bakom segraren och fick därmed stå på startlinjen även dagen efter.

http://www.dailymotion.com/video/xe16ur_journee-galere-pour-david-millar-da_sport

Rundan: https://www.strava.com/activities/617034447

Col du Galibier

"Oh Sappey, oh Laffrey, oh Col Bayard, oh Tourmalet, jag tänker inte smita undan min plikt att upplysa er om att ni i jämförelse med Galibier inte är mer än bleka och vulgära barnungar, inför denna jätte kan vi inte göra annat än att lyfta på hatten." Henri Desgrange

Nog var det en jätte som skulle besegras. Från botten av Saint Michel de Maurienne till toppen av Col du Galibier är det 35 km med knappt 5,5% i snitt. Med 2642 meter som högsta punkt blir det också veckans Cima Coppi. Nu tog jag inte hela klättringen i ett svep utan stannade på toppen av Col du Télégraph för en kopp kaffe och vattenpåfyllning. Klättringen upp till Telegraph gick i lummig skogsterräng och trots att man då bara i vissa gläntor kan se bergstopparna är det ändå en miljö jag gillar att cykla i. En lite utförskörning efter Telegraph och sen börjar klättringen igen till Galibier. I början ganska modest men ju närmare toppen desto brantare. Sista milen inte många avsnitt under 8 % och benen som inte kändes bra från början harmoniserade nu med övriga kroppen och sa till skallen att "lägg ner". Var nog för trött för några km skyltar såg jag inte efter den som visade 5 km kvar. Varje km gick otroligt sakta med en fart oftast under 10 km/h. Från botten av Saint Michel till toppen av Galibier tog det över 3 timmar i cykeltid. Dagens trevligaste var nedförsåkningen från Col du Télégraph till Saint Michel. Nästan inga bilar och ett fint flyt hela vägen.

Inte så smart att köpa en sån här.



Rundan: https://www.strava.com/activities/615216837

Col d'Izoard

"Berget verkar tamt och slött på något sätt, det får dig att tro att du håller på att övervinna det, men så, i en hårnålskurva, precis när du håller på att dra en lättnadens suck, värker benen i någon backe som är så brant att den skulle kunna få en åsna att gnägga." Henri Desgrange

Col d'Izoard, 2360 möh, Från Briancon 19,2 km med 5,9 % snittlutning. Startade från Sestriere och hade tagit klättringen upp till Col de Montgenevre (8,6 km med 5,5%) innan nedförskörningen till Briancon. Efter en banan, lite bromsjustering och vindkläder av så var det dags att ta sig uppför Izoard. När man kommit ut ur Briancon kör man i dalen och bebyggelse följer klättringen där första halvan är lättåkt med ca 4% snittlutning. Hade bestämt mig för att köra hårt men inte max och en fin medvind gjorde att det kändes väldig bra. När det sen brantade till ökade ansträngningsnivån men det fortsatte kännas bra. Inte så många cyklister och det är bra för då tar man hela tiden sitt eget tempo och slipper spela allanballan och trycka extra när man skall gå förbi. 2 km från toppen dog min cykeldator och där försvann all uppfattning om vilken form man är i. Det var surare än klättringen till St Gotthard som fick avbrytas pga snö. Efter cykeldatordebaklet försvann moralen och sista två km cyklades bara igenom. Av det speciella landskapet (perforerade sepiabruna spiror) som endast skall finnas på Izoard syntes ingenting då marken vid sidan om vägen var snötäckt. Vägen däremot var torr och fin vilket också gjorde nedförskörningen till en fin upplevelse. Om än som vanligt något kall.

Det är kallt.

Briancon

________________

Länk till halva rundan :-(   https://www.strava.com/activities/614199064

Col du Saint Gotthard

"Ett mästerverk inom ingenjörskonsten och mycket spännande" Hugh Merrick.
"På Gotthard överträffar vägen i sig själv den naturliga skönheten av de omkringliggande topparna" Daniel Friebe 

Tog för några dagar sen bilen ner till Alperna. Två år har gått sen senast och nu är det åter dags att pricka av några fler toppar ur den förträffliga boken Bergtagen - Legendariska cykelklättringar i Europa. Börjar i Schweiz med Col du Saint Gotthard från Airolo sidan. 12,7 km och 7,3%. Låter inte så grymt jobbigt men då jag startade i Biasca hade jag vid bergets fot redan cyklat knappt fyra mil med snittlutning på 2,3%. Så benen kändes sura redan innan klättringen började. Det finns två vägar upp till Saint Gotthard. Cyklister skall hålla sig till den gamla vägen som börjar som vilken klättring som helst med bred väg och fin asfalt. Helt plötsligt kom några partier med pavé (gatsten) och det är ju inte det skönaste att cykla på men man försöker hålla humöret uppe och intala sig att nu kan det väl inte komma fler såna partier. Efter ca 7 km en horisontell bom som förklarade att vägen var avstängd. Det har varit kallt ett tag och säkert snöat på toppen men inte kunde detta metallrör få mig att avbryta redan nu. Ledde cykeln under bommen och tänkte att det är väl bara att vända när det inte går att ta sig fram längre. Direkt efter bommen kom dåliga nyheter. Slut på asfalt. Pavé resterande och det gör inte klättringen lättare. Fanns ibland betong längst ut på sidan (där vatten skulle rinna) och när man väl fick cykla där var det kanske inte som att glida fram men ändå nästan som att cykla i hímlen. Gnetade på medan cykeln skumpade på stenarna. Snön började krypa mer och mer ut i stenvägen och så efter en serpa var stenvägen helt täckt av blasksnö.

Inte mycket att göra annat än att konstatera att en avbruten klättring är också en klättring. Det var ca 2 km och ca 200 höjdmeter kvar till toppen så lite surt var det allt. På med mer kläder för att nu ta sig nedför pavévägen. Var det svårt uppför blev det såklart ännu svårare nedför. Tog det så lugnt man kan göra på en cykel och när väl asfalten kom var det som att vara i himlen igen. Stannade för en fika i Faido samtidigt som regnet tyckte det var dags att strila. 

_______________

Lite pavébilder

___________________

Topp 5 i bilstereon på vägen ner.

5. Start me up - Rolling Stones
4. Ute på vägen igen - Ulf Lundell
3. Plateau - Nirvana unplugged
2. Vild som Jerry Lee - Perssons Pack
1. Isabella - Ulf Lundell. 10 minuter kärlekspoesi.

Rundan: https://www.strava.com/activities/612034975